Mina ostar

Ost - delas vanligen upp i sex olika familjer, baserat framförallt på ostens tillverkningsmetod och karaktär i utseende, doft och smak. Ostfamiljerna består av: hårdost, kittost, blåmögelost, färskost, getost och vit­mögelost. Inom varje familj finns förstås en mängd variationer som till exempel vilken typ av mjölk man använder, om mjölken är pastöriserad eller inte, om den är färsk eller surnad, om man har tillsatt bakterie- eller svampkultur, om osten är lagrad och i så fall – hur länge den har lagrats. Kort sagt, det finns en mängd olika variabler som spelar in i konsten att kategorisera ost.

Den extraordinära olika kvaliteten på de italienska ostarna är så rik att för varje region finns en lång lista av fina mejeriprodukter: magra, färska och lagrade ostar, framställda med hjälp av komjölk, getmjölk, fårmjölk eller buffelmjölk - beror på de stora skillnaderna i klimatet , på jordens morfologi, och naturligtvis på historia och traditioner i de olika regionerna i Italien

Aldo Aimo väljer genuina råvaror av den högsta kvaliteten. Råvarorna bearbetas med hjälp av hantverkstekniker som gick i arv från generation till generation. Aldo väljer importerar bara de bästa ostarna från Italien, som har utmärkta näringsegenskaper och smak, en produkt av härdnings- och lagringsprocesser kombinerade enligt de bästa regionala traditionerna. Givetvis allting med ett strikt hygienkrav.
Den långa listan av italienska ostar inkluderar DOP-ostar, mjuka ostar som Crescenza, Certosino-ost och Stracchino. Grana Padano och Parmigiano Reggiano med olika mognadstider,getost ,ricotta - även bakade - söt och stark Gorgonzola, provola Calabrese , Canestrato , Pecorino , Taleggio , Bra och Piacentino Ennese .....

Fäboddrift, eller Fäbodväsen, är drivning av mjölkboskap till sommarbete vid en fäbodvall, antingen i en skog eller vid ett fjäll i Skandinavien. Boskapen förs till vallar eller ängar en bra bit från, eller relativt nära, den egentliga jordbruksbygden för att beta under sommaren. Den kultiverade jorden användes i stället för att odla grödor och vinterfoder. En fäbodvall är en samling byggnader, såsom stugor, fähus och kokbodar, som vanligen tillhör bönderna i en särskild by.

Utmärkande för fäboddriften är beredningen på plats av mjölken till smör och ost, det vill säga till varor som är lättare att transportera och som kan bevaras till vintern.

Egentlig fäboddrift är endast känt från norra Sverige, Norge (där det kallas setring) och Island sedan medeltiden, och i mindre skala i Finland. Andra varianter av transhumans (säsongsmässiga förflyttningar av boskap mellan betesmarker, vanligen halvårsvis) kan ske över längre sträckor, och har varit mycket vanligt i alpländerna, där det kallas Sennerei, Alpwesen eller Almwesen, och även förekommit i Pyrenéerna (se Vías pecuarias), på brittiska öarna, i Karpaterna, än idag på Balkan, samt i Nordafrika (Atlasbergen) och centralasien (främst Hindukush och västra Himalaya). Fäboddrift sker mellan fasta betesmarker, och skiljer sig därför från pastoralism (nomadiserande boskapsskötsel) såsom renbetesdrift.